Enligt Alexander Rozental, leg psykolog och doktorand i klinisk psykologi vid Stockholms universitet som häromåret kom ut med en bok om uppskjutandets psykologi så beror det bland annat på hur vi människor fungerar i allmänhet.
– Beslut i frågor där resultatet ligger långt fram i tiden tenderar vi att i större utsträckning skjuta upp än när resultatet – belöningen – syns direkt. Dessutom kompliceras pensionssparandet av att slutresultatet – hur stor pensionen blir – inte bara beror på hur mycket pengar vi sparar, utan också av hur ekonomin i stort utvecklas och liknande. Eftersom slutresultatet till viss del är oklart, påverkas vår benägenhet att göra något. Dessutom tycker nog många att det här med pensionen både är abstrakt och lite svårt.
Finns det biologiska orsaker till att vi prioriterar ner det som ligger långt fram i tiden?
– Man kan säga att vi våra hjärnor omfattas av två system, ett mer beräknande och ett mer impulsivt. Vi styrs i större utsträckning av det system som är mer impulsivt än det som ger bättre resultat på sikt.
Varför är det så?
– Förmodligen för att det har inneburit evolutionära fördelar, även om det inte fungerar så bra i ett modernt samhälle att agera så.
– Vi ska inte glömma att människan under den mesta tiden varit jägare och samlare. På sikt kommer vårt sätt att agera förändras, men det lär nog dröja 10 000 år eller så.
Varierar sättet att tänka mellan olika åldrar?
– När det kommer till tidsuppfattning skiljer det en del mellan unga och äldre. Unga människor uppfattar i allmänhet tid som något abstrakt. Det gör att de i större utsträckning kan skjuta saker och ting på framtiden, de har ju en outtömlig tidskälla att hämta ur. När de blir äldre blir tidsuppfattningen mer konkret. De ser då tydligare konsekvenserna av sitt beteende. Det blir det lättare att ta tag i saker och ting istället för att vänta till morgondagen.
– Skillnad i tidsuppfattningen är en förklaring till att det kan vara svårare för unga människor än lite äldre att ta tag i sådant som pensionen. En annan förklaring är att äldres tillvaro inte är särskilt konkret för många unga människor. Pensionssparande, ekonomisk trygghet som pensionär och vikten av att göra aktiva val med sitt pensionssparande känns för många unga som mindre relevant.
Pensionssparande är ett långsiktigt sparande. Hur ska man göra för att förmå unga människor att börja spara i tid?
– Om vi inte ser resultatet av våra handlingar lägger vi i allmänhet mindre vikt vid dem. Jag tror därför att man mycket konkret ska beskriver hur ett tidigt pensionssparande påverkar livet som i pensionär och vad som händer om man inte pensionssparar.
Kan en förklaring vara att vi inte vill se oss själva som gamla, sårbara och skröpliga?
– Vad jag vet finns det ingen forskning som visar att det är därför som många undviker att planera för eller diskutera livet som pensionär. Men jag kan tänka mig att en del människor undviker att tänka på sig själva som gamla och att det hindrar dem för att ta tag de pensionsfrågorna.
– Vi har som människor en tendens att undvika det som jobbigt. Det är därför vi skjuter upp saker och ting. Vi väljer sådant som ger omedelbar belöning eller tillfredställelse i stunden, istället för att vänta på något som ger ännu utfall bättre längre fram.